Lukas lastade nästan sig själv, och efter vi hade slängt in det sista i bilen bar det iväg. Det var visst längre än vad jag trott, säkert 7 mil på en liten envis väg. Vilken tur att jag slapp köra.
Lukas verkade ha njutit av resan och färdkosten (som bestod av silage i nät), och mumsade vidare medan vi gick och anmälde mig och checkade banan. Var en riktigt fin bana, och inga jobbiga svängar. Jag valde att ta banken som alternativhinder, men hoppade över vattenmattan.
Sen lastade vi ur, och broddade hästen. Man kunde tro att han bodde på platsen, brydde sig inte ett dugg över att han inte var hemma längre. Knashäst.
Red fram, och hoppade fram vilket gick riktigt fint. Han verkade dock lite fundersam över underlaget, som bestod av fuktigt gräs.
Sen var det min tur att starta. Han bjöd fint på första hindret, och.. tvärstopp! På det igen, och et jätteskutt, höll på att flyga av. Och så höll det på. Hinder 2, tre vägringar, hinder 3 hopp, hinder 4, tre vägringar osv. Men han hoppade banken utan problem! Men han var rejält sur på mig, sparkade bakut och grinade värre än någonsin.
Kom igenom banan i alla fall, även om vi blev uteslutna och gick rakt igenom ett hinder. Misslyckad ritt, men han skötte sig så bra på tävlingsbanan att det vägde upp ritten.
Och tro det eller ej, men jag körde hela ekipaget hem, och parkerade fint. Gud vad duktig jag är! Nu kan jag ju köra själv =) Och Carro var fantastisk skötare, stor eloge till henne!!
Mamma var med på tävlingen och hann med att fota lite.
Enjoy the good moments.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar