Hjälp

Idag har jag vart hurtigare än på väldigt länge. Skuttade glatt ur sängen halv sex imorse och gick trallande och satte mig i bilen efter en stadig frukost (varning för att det kan förekomma en smula sarkasm i meningen). Åkte till stallet och tog ut pojkarna i sina hagar och snuttade på Lukas en stund. Tog Fred hem igen (för er som inte vet gick min trogne vapendragare George i graven i vintras, alldeles för tidigt), och begav mig sedan till jobbet.
Jobbade på som jag alltid gör, och fick väldigt beröm från en personal från andra arbetslaget, när jag hjälpte till på en dubbelbemanning. Nu känner jag mig inte fullt så oduglig som jag gjorde innan.
Efter jag hade slitit hårt på jobbet till klockan ett fick jag gå hem, och tog då med mig Fred till stallet ännu en gång, och hoppades på att vädret skulle hålla upp en stund så jag skulle kunna rida ut. Lyckan verkade stå på min sida, så jag och Lukas klarade oss undan endast med ett par droppar. Dock var han inte på sitt vanliga glada humör idag, så han fick slappa lite. Lät han galoppera på långa tyglar, och jag tror aldrig jag ridit så fort i hela mitt liv. Herregud vilken fart han fick upp. Tur han är så väluppfostrad att han stannar när jag vill =)
Efter stallet åkte jag till far, för att sedan samåka hem till syster för en god middag. Hemlagade hamburgare med klyftpotatis och glass till efterrätt. Åt så mycket att jag nästan spräckte parkettgolvet när jag reste mig.
Sedan stallet igen för att ta in pojkarna för natten igen. Snuttade extra länge med Lukas, för han såg så ledsen ut när jag skulle gå igen så snart. Han är allt bra go min pojk! Imorgon ska han få vila och äta sig fet på betet hela dagen. Tänk vad skönt det hade vart att vara häst, utan en massa bekymmer och funderingar.

(bild från tidigare i år)